Mansdominerad

Satt och funderade, I sittande rum möts jag av kostymklädda herrar som även dom skall bli introducerade till systemlösningen, fick dessutom ett ansikte till den där trevliga tjejen som jag talat med per telefon, men möts av henne på ett oväntat vis:

"Jaså det var dig jag pratade med säger hon, nästan med lite avsmak i rösten"

"Ja det var mig du talat med, svarade jag artigt."

"Ja vissa lär sig aldrig att det snöar i år igen säger hon, och så skrattar hon lite"

Jag var förvisso några minuter sen till mötet, detta på grund av trafiken inte snön? Jag åkte bil och inte kommunalt så det kan inte varit kommunaltrafiken hon syftade på? Varken jag eller någon annan skrattade, eller förstod det roliga, men tror att det var hennes pik avseende min försening...  Resterande del av mötet snäste hon av mig, och var otroligt trevlig i bemötandet av de andra, blev nästan lite avundsjuk för ett ögonblick och undrade varför hon inte ville vara trevlig mot mig? Men sedan förstod jag, hon ville ha kunden för sig själv... Hon förstod kanske inte att vi inte säljer samma saker, och inte är konkurrenter?

Många gånger möts jag av dessa typer av kvinnor... Den där typen som ser alla andra kvinnor som något slags hot, istället för att tycka att det är kul att inte alla har högt hårfäste, (alternativt är på väg att växa ur sitt hår) skäggstubb, penis, basröst och slips för allt i världen... 

Kan man inte vara glad för att det finns fler framgångsrika kvinnor i, kvinnor med klass och fina klackar...vara glad som de här brudarna till exempel?  

Möttes av de två herrarna jag skulle ha möte med då jag klev in i deras lokaler, dock kom en tredje man ut från sitt kontor, en man jag känner sedan tidigare, låt oss kalla honom Johan. 

Jag började med att mekaniskt sträcka fram handen i en hälsning. Johans hand mötte min i ett fast handslag. Då säger jag allvarligt, utan att egentligen veta varför jag vill presentera mig för någon jag känner:
- Hej (konstpaus) Tyra  

Varpå Johan skrattar lite, men låter lite besviken på rösten och utbrister,
- Nej så heter jag inte, Tyra? Det är ju jag?

Varpå jag skiner upp och försöker åtgärda min pinsamhet genom att försöka krama honom, men inser i ögonblicket att jag är förkyld, och för att undvika att smitta honom så blir kramen lite märkligt placerad. Jag sträcker mina armar runt honom samtidigt som jag böjer mig ned för att omfamna Johans höfter, samtidigt som jag utbrister:
- Ja, förlåt, hej Anders va roligt att se dig! 

Johan tittar ned mot sin mage, han möter min blick och där står jag med böjd kropp och jag släpper omfamningen av hans höfter, Johan skrattar inte längre utan ser både förolämpad och lite ledsen ut och säger kort:
- Jag heter ju Johan.

Jag ropar förtvivlat att jag vet det, och med ett generat skratt säger jag glatt i hopp om att göra det hela bättre:
- Anders, jag vet inte riktigt varför jag kallade dig Anders. 



Tänka först och prata sen var det, 
 


 

Gillar denna kunden, chefen för detta företag är rolig han. Under vårt första möte som blev över en lunch då han är så väldigt uppbokad, så började han med att äta fisken med skinnet på...det såg lite svårtuggat och svårsmält ut men han kämpade på, och satte i sig både ben och skinn med lust och begär. Vi satt och samtalade, han berättade mera om deras företag och verksamhet, planer framgent, vilka delar av marknaden de vill nå osv. Medan jag berättade mer om min verksamhet, och om mina tidigare erfarenheter inom affärsvärlden och mina prognostiseringar för mig framgent.

Efter kaffet var uppdrucket, och lunchen dragit ut på tiden en liten stund trots att denna chef var så otroligt upptagen, ja då händer det oväntade! Karln ställer sig upp mumlar något om att det är bråttom, han springer sedan ut från restaurangen innan jag hunnit säga halv sju. Jag har aldrig sett en man springa så fort! 

Jag ställer mig upp och går snabbt bort till servitrisen och förklarar att jag tar notan för lunchbesöket vårat, för att undvika allas blickar mot mig... Som sagt jag gillar denna kunden, trots att han åt fisken med skinn och ben och trots att han tog till knepet att springa från både sitt lunchbesök och notan, det var bara lite pinsamt för mig och ett av de dyraste lunch restauranger jag besökt. 

Men jag klagar inte, det blev ju affär och avslut...