Mansdominerad

Möttes av de två herrarna jag skulle ha möte med då jag klev in i deras lokaler, dock kom en tredje man ut från sitt kontor, en man jag känner sedan tidigare, låt oss kalla honom Johan. 

Jag började med att mekaniskt sträcka fram handen i en hälsning. Johans hand mötte min i ett fast handslag. Då säger jag allvarligt, utan att egentligen veta varför jag vill presentera mig för någon jag känner:
- Hej (konstpaus) Tyra  

Varpå Johan skrattar lite, men låter lite besviken på rösten och utbrister,
- Nej så heter jag inte, Tyra? Det är ju jag?

Varpå jag skiner upp och försöker åtgärda min pinsamhet genom att försöka krama honom, men inser i ögonblicket att jag är förkyld, och för att undvika att smitta honom så blir kramen lite märkligt placerad. Jag sträcker mina armar runt honom samtidigt som jag böjer mig ned för att omfamna Johans höfter, samtidigt som jag utbrister:
- Ja, förlåt, hej Anders va roligt att se dig! 

Johan tittar ned mot sin mage, han möter min blick och där står jag med böjd kropp och jag släpper omfamningen av hans höfter, Johan skrattar inte längre utan ser både förolämpad och lite ledsen ut och säger kort:
- Jag heter ju Johan.

Jag ropar förtvivlat att jag vet det, och med ett generat skratt säger jag glatt i hopp om att göra det hela bättre:
- Anders, jag vet inte riktigt varför jag kallade dig Anders. 



Tänka först och prata sen var det,