Mansdominerad

"Hej

Jag är inte förvirrad eller trög, väntar bara på besked från XX om när vi ska gå vidare. Så vi bör kunna höras i morgon tror jag.

Mvh
Dagens Man"


Detta är humor, undrar vem som har påstått att han är trög?

 Utses senare...

 Ja det skulle ju inte vara fel...
                                      Men nepp, har jag inte sån tur just nu,
                                                                           Night night people ;)

Eller varför inte, det kanske ska vara så här i affärsvärlden, en majoritet av män?

Jag gillar män det gör jag verkligen och det är dem man ser mest, hör mest och det finns fler av dem i den mansdominerade branschen som jag verkar i...

Tycker dock att det är roligt och upplyftande att träffa på framgångsrika tjejer då de tyvärr är sällsynta och jag tycker att man ska stötta varandra - inte konkurrera ut varandra minsann,

Vad tycker Ni?

Satt och funderade, I sittande rum möts jag av kostymklädda herrar som även dom skall bli introducerade till systemlösningen, fick dessutom ett ansikte till den där trevliga tjejen som jag talat med per telefon, men möts av henne på ett oväntat vis:

"Jaså det var dig jag pratade med säger hon, nästan med lite avsmak i rösten"

"Ja det var mig du talat med, svarade jag artigt."

"Ja vissa lär sig aldrig att det snöar i år igen säger hon, och så skrattar hon lite"

Jag var förvisso några minuter sen till mötet, detta på grund av trafiken inte snön? Jag åkte bil och inte kommunalt så det kan inte varit kommunaltrafiken hon syftade på? Varken jag eller någon annan skrattade, eller förstod det roliga, men tror att det var hennes pik avseende min försening...  Resterande del av mötet snäste hon av mig, och var otroligt trevlig i bemötandet av de andra, blev nästan lite avundsjuk för ett ögonblick och undrade varför hon inte ville vara trevlig mot mig? Men sedan förstod jag, hon ville ha kunden för sig själv... Hon förstod kanske inte att vi inte säljer samma saker, och inte är konkurrenter?

Många gånger möts jag av dessa typer av kvinnor... Den där typen som ser alla andra kvinnor som något slags hot, istället för att tycka att det är kul att inte alla har högt hårfäste, (alternativt är på väg att växa ur sitt hår) skäggstubb, penis, basröst och slips för allt i världen... 

Kan man inte vara glad för att det finns fler framgångsrika kvinnor i, kvinnor med klass och fina klackar...vara glad som de här brudarna till exempel?  

Så det kan gå, detta är väl en av de "branscher" som inte är mansdominerade i alla fall...

Möttes av de två herrarna jag skulle ha möte med då jag klev in i deras lokaler, dock kom en tredje man ut från sitt kontor, en man jag känner sedan tidigare, låt oss kalla honom Johan. 

Jag började med att mekaniskt sträcka fram handen i en hälsning. Johans hand mötte min i ett fast handslag. Då säger jag allvarligt, utan att egentligen veta varför jag vill presentera mig för någon jag känner:
- Hej (konstpaus) Tyra  

Varpå Johan skrattar lite, men låter lite besviken på rösten och utbrister,
- Nej så heter jag inte, Tyra? Det är ju jag?

Varpå jag skiner upp och försöker åtgärda min pinsamhet genom att försöka krama honom, men inser i ögonblicket att jag är förkyld, och för att undvika att smitta honom så blir kramen lite märkligt placerad. Jag sträcker mina armar runt honom samtidigt som jag böjer mig ned för att omfamna Johans höfter, samtidigt som jag utbrister:
- Ja, förlåt, hej Anders va roligt att se dig! 

Johan tittar ned mot sin mage, han möter min blick och där står jag med böjd kropp och jag släpper omfamningen av hans höfter, Johan skrattar inte längre utan ser både förolämpad och lite ledsen ut och säger kort:
- Jag heter ju Johan.

Jag ropar förtvivlat att jag vet det, och med ett generat skratt säger jag glatt i hopp om att göra det hela bättre:
- Anders, jag vet inte riktigt varför jag kallade dig Anders. 



Tänka först och prata sen var det, 
 


 

Det är inte lätt när det är svårt, dagarna går och tiden passerar och blir till år. Jag tittar ut genom fönstret och ser solen tittafram, de värmande strålarna får snön att sakta smälta bort, kanske är det vår snart på riktigt?

Sitter och funderar över livet, häromdagen fick jag beskedet att min faster sov tungt, att hon gjort det nästan hela dagen och personalen på ålderdomshemmet hörde av sig för att de trodde att hon inte hade långt kvar. Samma stund som detta besked kom stod jag och tittade på tapetprover och mitt största bekymmer då var om jag skulle ha fondvägg eller ej. Jag åkte tillsammans med min pappa för att säga farväl, det var det som jag väntat mig i alla fall, lite rädd inför besöket, rädd för döden. Men då vi kom dit så pratade vi med henne, pappa berättade roliga historier och jag hjälpte henne att dricka lite vatten och fick henne att äta lite yoghurt i alla fall.

Det gjorde ont att se min faster ligga där, men ännu mer ont gjorde det då min pappa efter besöket tittade på mig och sa att det en dag kommer vara han som ligger där, och han sa även att han inte ville se mig ledsen då för döden är en del av livet som han uttryckte det. Jag vet att livet tar slut någon gång, och faster var ju gammal som man brukar säga, men att min pappa den vägen skall gå gör ont att tänka på. 

Nu finns hon inte mera hos oss men i våra hjärtan lever hon vidare...

Kära Werner, du är rolig, du är smart du är en riktig kamrat! Du vet mycket, nästan allt och jag tycker att det är sjukt ballt! Jag har inte fått träffa dig än, men ser fram emot detta sen :) Jag har en vän och hon har en far, en pappa, Werner för att vara precis! Hon har berättat mycket roligt om honom minsann, han vet så mycket den där Werner. Jag blir glad av att höra hans namn, och längtar till den dagen då Werner inte bara är ett namn.

Av det jag hört så är han en man som vet nästan allt, och gillar att dela med sig av sina många kunskaper. Han berättar gärna om hur det är, och vad de heter egentligen. Jag har fantiserat lite grann och tror mig veta hur en dialog skulle kunna gå till, lite så här kanske:

Pappa Werner: Va du pratar högt, säger Werner med lugn röst.

Tyra:               Kan vara mitt headset som fångar upp allt ljud, förlåt om det gör ont i öronen...                         

Pappa Werner: Öronen, nej Tyra, stigbygeln och, säger Werner och konstpausar frågande.

Tyra:              Vad menar du, säger Tyra uppriktigt?

Pappa Werner: Vad finns mera i öronen Tyra, säger Werner frågande.

Tyra:             Jadu Werner, en hammare eller två kanske, skrattar jag som tror att han skojar...

Pappa Werner:Örats anatomi består av tre delar, ytterörat, mellanörat och innerörat och...

Tyra:              Okej... säger jag artigt.

Pappa Werner: Jo i örat finns det olika delar, hörselgången som leder in till trumhinnan, och där inne finns det hörselben som sitter nära balansorganet som korsar hörselnerven, i örat finns det helt riktigt en hammare... 

 

                             




Ja så här skulle det nog kunna vara, ett samtal mellan mig och Werner...

Gillar denna kunden, chefen för detta företag är rolig han. Under vårt första möte som blev över en lunch då han är så väldigt uppbokad, så började han med att äta fisken med skinnet på...det såg lite svårtuggat och svårsmält ut men han kämpade på, och satte i sig både ben och skinn med lust och begär. Vi satt och samtalade, han berättade mera om deras företag och verksamhet, planer framgent, vilka delar av marknaden de vill nå osv. Medan jag berättade mer om min verksamhet, och om mina tidigare erfarenheter inom affärsvärlden och mina prognostiseringar för mig framgent.

Efter kaffet var uppdrucket, och lunchen dragit ut på tiden en liten stund trots att denna chef var så otroligt upptagen, ja då händer det oväntade! Karln ställer sig upp mumlar något om att det är bråttom, han springer sedan ut från restaurangen innan jag hunnit säga halv sju. Jag har aldrig sett en man springa så fort! 

Jag ställer mig upp och går snabbt bort till servitrisen och förklarar att jag tar notan för lunchbesöket vårat, för att undvika allas blickar mot mig... Som sagt jag gillar denna kunden, trots att han åt fisken med skinn och ben och trots att han tog till knepet att springa från både sitt lunchbesök och notan, det var bara lite pinsamt för mig och ett av de dyraste lunch restauranger jag besökt. 

Men jag klagar inte, det blev ju affär och avslut... 

Du får möjligheten att följa mig i vardagen som består av torra affärsluncher med herrar som springer från bordet i hopp om att slippa betala notan, telefonsamtal med märkliga typer i kostym, skrivkramp som plötsligt uppstår, att motivera sig själv...

Du kommer även att märka av min ständiga strävan om att försöka öva på, att tänka först och prata sen. Jag lovar, det är inte alltid det lättaste...

Jag har dessutom ett privatliv, och det dyker upp här och var, vare sig man vill eller inte. Saker och ting blir aldrig riktigt som man tänkt sig, men det gör ingenting, kärlek...

Förövrigt är jag otroligt manlig på alla sätt och vis, bra med pondus, stora fötter, lång erfarenhet, hår på brösten, skinn på näsan eller hur var det nu igen? 

Välkommen...